pappas saker
idag slog vi slag i saken o plockade undan pappas saker, kläder och annat. vi sorterade det vi skall slänga o det vi skall skänka till stadsmissionen och det sóm skall sparas. Fina nya kläder som han ej hunnit o använda.
Usch.
Det var jobbigt och det kom en tår då jag fick pappas jumper som jag gav honom för typ tre år sedan. Den fick man inte slänga,den tog jag med mig hem. Sedan gav mamma min bror Kff boken KFF 100 år. Nähä sa jag den köpte jag till pappa i julas så den tar jag. Jasså sa mamma. Då fick jag ju berätta om hïstorian och då kom hon i håg. Jag blev lite sur, bara för att det är fotbolls grejer tror hon att min bror skall ha allt.
Jag är nog mer supporter än min bror till KFF. HAn fick båda IFK Berg pins trots min tvekan, för han slarvar ju bort saker ganska ofta....
Efter ett tag fick mamma mer ont i sin fot och vi ringde 1177 och de ville att vi skulle komma in. Jag som fortfarande har pappas död på sjukhuset i färskt minne ville verkligen inte åka till sjukhuset så min bror fick göra det medan jag gjorde i ordning klart hemma innan jag lämnade Förlösa för Lindsdal.
Väntar dock på telefonsamtal från dem två... Undra vad det kan vara.
Vi fick i allafall i ordning på övervåningen. Var även uppe på vinden.
Tre rum klara för invation vid begravningen. Det blev riktigt bra när vi fick det klart, samt tre garderober blev klara med. inte så dåligt gjort under eftermiddagen.
Fast min bror gillade inte mina förmaningar. Jag vill att det skall gå som på räls medan han vill såsa o ta det lugnt kanske se på tv i tre timmar innan man fortsätter. Han blev lite arg... Men mamma höll med mig. Bättre o få det klart så fort som möjligt så kan vi ta det lugnt sedan.
Nu bröts allt eftersom han fick följa med mamma till sjukhuset. men det mesta är klart. Nästa helg kör min bror allt till tippen och resten till stadsmissionen...
Usch.
Det var jobbigt och det kom en tår då jag fick pappas jumper som jag gav honom för typ tre år sedan. Den fick man inte slänga,den tog jag med mig hem. Sedan gav mamma min bror Kff boken KFF 100 år. Nähä sa jag den köpte jag till pappa i julas så den tar jag. Jasså sa mamma. Då fick jag ju berätta om hïstorian och då kom hon i håg. Jag blev lite sur, bara för att det är fotbolls grejer tror hon att min bror skall ha allt.
Jag är nog mer supporter än min bror till KFF. HAn fick båda IFK Berg pins trots min tvekan, för han slarvar ju bort saker ganska ofta....
Efter ett tag fick mamma mer ont i sin fot och vi ringde 1177 och de ville att vi skulle komma in. Jag som fortfarande har pappas död på sjukhuset i färskt minne ville verkligen inte åka till sjukhuset så min bror fick göra det medan jag gjorde i ordning klart hemma innan jag lämnade Förlösa för Lindsdal.
Väntar dock på telefonsamtal från dem två... Undra vad det kan vara.
Vi fick i allafall i ordning på övervåningen. Var även uppe på vinden.
Tre rum klara för invation vid begravningen. Det blev riktigt bra när vi fick det klart, samt tre garderober blev klara med. inte så dåligt gjort under eftermiddagen.
Fast min bror gillade inte mina förmaningar. Jag vill att det skall gå som på räls medan han vill såsa o ta det lugnt kanske se på tv i tre timmar innan man fortsätter. Han blev lite arg... Men mamma höll med mig. Bättre o få det klart så fort som möjligt så kan vi ta det lugnt sedan.
Nu bröts allt eftersom han fick följa med mamma till sjukhuset. men det mesta är klart. Nästa helg kör min bror allt till tippen och resten till stadsmissionen...
Sorg
Vi bearbetar alla olika i vårt sorgarbete kring pappas snabba bortgång. Min mamma klargjorde tidigt att hon inte ville att hans saker skall hänga framme länge, men alla bad oss att vänta men mamma satte igång dagar efter pappa gick bort. Jag försökte få henne att inte göra detta, men jag ser också hur hon lider.
Detta är en del i hennes sorgprocess och jag får försöka hjälpa henne med detta. Men vi har vår process med men i balnd glöms det bort...
Så i går kväll satte vi igång o möblera om uppe. vi pratade om att tapetsera om i pappas rum för mamma vill ha det nu och då föreslog jag lite förändringar. Pappas garderob kan vi inreda med annat m.m.
Vi gjorde i ordning mitt gamla rum till ett renodlat gästrum. Min gamla säng tas ner från vinden i eftermiddag och sedan är allt som det var förr, då man bodde hemma, den som fattas är PAPPA...
Kollade bilder i går på pappa o mig. Jag var ju pappa lilla flicka när jag var liten. Jag blev glad inte ledsen som jag var rädd att jag skulle göra. Man förstår inte hur mycket man älskar sina föräldrar innan dem går bort.
PAPPA var alltid med mig på fotbollsträningen, resor o annat som följde med fotbollen och det är jag för evigt tacksam. Han var med min bror när han tränade hockey och såg alltid till när vi flyttat att vi skulle ha det lika bra som där som hemma.
Jag minns en födelsedag då jag inte kunde sova. Jag hörde pappa sitta i köket o röka under fläkten och jag sprang ut och efter mycket gnäll och kråmande gick pappa med på att jag fick öppna ett paket. Jag var ju så orolig att jag inte skulle få mitt strykbord och strykjärn som jag önskat mig.
Jag blev glad och sprang in i mitt rum o somnade bums, när dem sedan kom o väkcte mig var jag glad för jag visste ju redan vad jag skulle få.
Saknar pappa varje dag idag är det tre veckor sedan vi fick beskedet om hans cancer, tänk så fort det gick.
Blommor, telefonsamtal, fb hälsningar börjar ticka in ganska mycket men jag har inte varit så tydlig på FB men här på bloggen har jag berättat allt. Ingen ide att hålla det inne, Men här kan man skriva av sig...
Detta är en del i hennes sorgprocess och jag får försöka hjälpa henne med detta. Men vi har vår process med men i balnd glöms det bort...
Så i går kväll satte vi igång o möblera om uppe. vi pratade om att tapetsera om i pappas rum för mamma vill ha det nu och då föreslog jag lite förändringar. Pappas garderob kan vi inreda med annat m.m.
Vi gjorde i ordning mitt gamla rum till ett renodlat gästrum. Min gamla säng tas ner från vinden i eftermiddag och sedan är allt som det var förr, då man bodde hemma, den som fattas är PAPPA...
Kollade bilder i går på pappa o mig. Jag var ju pappa lilla flicka när jag var liten. Jag blev glad inte ledsen som jag var rädd att jag skulle göra. Man förstår inte hur mycket man älskar sina föräldrar innan dem går bort.
PAPPA var alltid med mig på fotbollsträningen, resor o annat som följde med fotbollen och det är jag för evigt tacksam. Han var med min bror när han tränade hockey och såg alltid till när vi flyttat att vi skulle ha det lika bra som där som hemma.
Jag minns en födelsedag då jag inte kunde sova. Jag hörde pappa sitta i köket o röka under fläkten och jag sprang ut och efter mycket gnäll och kråmande gick pappa med på att jag fick öppna ett paket. Jag var ju så orolig att jag inte skulle få mitt strykbord och strykjärn som jag önskat mig.
Jag blev glad och sprang in i mitt rum o somnade bums, när dem sedan kom o väkcte mig var jag glad för jag visste ju redan vad jag skulle få.
Saknar pappa varje dag idag är det tre veckor sedan vi fick beskedet om hans cancer, tänk så fort det gick.
Blommor, telefonsamtal, fb hälsningar börjar ticka in ganska mycket men jag har inte varit så tydlig på FB men här på bloggen har jag berättat allt. Ingen ide att hålla det inne, Men här kan man skriva av sig...
Ofattbart och jobbigt.
25 januari 2011 kl 1142 somnade min älskade pappa Stig in.
Jag och mamma satt med honom och höll honom i handen när han tog sitt sista andetag. Det var fint men fruktansvärt jobbigt. Trodde faktiskt inte att det skulle bli det efteråt. Men det sista jag minns av min far är hans sista andetag. Usch.
Sedan det som händer när en person dör är otroligt o fruktansvärt. man ser skälen lämna kroppen.
Jag pratade med honom i 20 minuter efter det och sedan hjälpte sjuksköterskan Anette på GR kliniken att göra honom i ordning. Det såg ut som han sov.
Det var fruktansvärt att lämna kvar pappa ensam med ett lakan över sig. Varför skall han vara ensam.
gråten är konstant ochjobbigt. Mina kinder och ögon är röda och förstörda.
En dag senare och man kan inte förstå att han är borta. Idag var vi på begravningsbyrån och bokade begravnng, ännu en sak som man inte trycker om. Usch, Jag hade verkligen inte någon aning om hur pappa ville ha det. Annonsen blev fin och kommer i tidningen på fredag.
Jag tärs varje minut av detta och min sorg är obegriplig. Vi ses ofta nu mamma brosan och jag . Idag har vi varit här hos mig och käkat mat.
Obegripligt att han inte lägngre finns hos oss. JAg kan inte förstå.
Men pappa var sjuk riktigt sjuk och det är skönt att han inte längre lider.
Fruktansvärd sjukdom Cancer. det äter upp en människa inifrån.
Pappa blev snabbt dålig och från konstaterandet den 15 januari tills han gick bort den 25 januari är exakt 10 dagar. Otroligt snabbt och vi hann inte med att smällta beskedet att han var obotligt sjuk innan han hann o dö.
Nu börjar mitt sorgarbete och det kommer att ta tid...
den 10 februari kl 11 i Förlösa begravs min pappa. Så nära så han ser hemmet.
Pappa jag älskar dig,
Fruktansvärd sjukdom... dålig läkarvård.
Usch. man kan inte förstå hur det kan finnas den sådan hemsk sjukdom som cancer.
Min pappa fick sin diagnos för knappt en vecka sedan, han tynar snabbt bort.
Idag träffade jag en kompis vars pappa gick bort i cancer för snart ett år sedan, och jag sa till henne att jag förstår hur det känns, fruktansvärt. Man vet inte hur det känns förrän man är där.
Helt fruktansvärt jobbigt och hemskt.
Pappa är sist ut i en syskonskara där alla gått bort i cancer. När vi begravde hans storebror för lite drygt ett år sedan sa jag till mig själv. Alla dagar jag får med min pappa är ett plus. Under året fick han diabetes och blev sakta en säkert sjukare. Ingen kunde förstå vad det var. de tog massor av prover. röntgade honom från topp till tå men inte kunde de se något. Hans hy började skifta färg och vi misstänkte att något var fel i levern.
De tog flera prover o ingenting hände.
I oktober fick han väldigt ont i ryggen.
Läkaren på vår vårdcentral skickade hem honom med zonsalva. tre dagar senare kom hans sjuksyster hem och de skickade in honom på akuten där fann man att han hade urinvägsinfektion. Han blev bättre. Men fick snabbt en urinvägsinfektion till. denna gång gick värken inte över och vi misstänkte något annat.
Han var inne en gång till på kirurgen på julafton men skickades hem.
På trettondags afton träffade jag min pappa igen efter en veckas jobb och käretid vad han hade magrat och var dålig. Jag blev rädd.
Tisdag som följde åkte han in och sedan lördagen samma vecka fick vi diagnosen.
Man kan bara undra hur det kunde missas så länge.
Läkarvården i Sverige är inte den bästa längre. De är för stressade och vill skicka hem sjuka människor innan de hunnit hitta något fel.
Nu när vi fick veta diagnosen gick vi in och bad dem ge honom smärtlindring och orosdämpande så mycket som möjligt men på på Kirurgen gjorde man inte detta utan vi fick be om det när vi hälsade på. Man kan bara undra hur mycket man få lida på den avdelningen innan man själv orkar tala om att man ha ont.
Nu är han överflyttat till GR och LAH. Där jag redan från börja meddelat att det skall vara smärtfritt för pappa hans sista tid och oron skall inte finnas. att dö så här långsamt är som att drunka under tre veckor. Man kämpar och kämpar för att hålla sig flytande, detta skall inte behöva upplevas av en döende. Vi har plockat bort de mediciner som inte han behöver mer och heller inte smärttabletter eftersom alla tabletter gå till levern och levern är dålig är ett morfinplåster bättre. Idag hade han fått detta.Han får även medicin mot illamående som jag idag fick tala om att han var tvungen att få mycket tidigare än 20 minuter innan han skall äta eftersom hans lever är dålig(full med cancer)tar den inte upp detta så bra och ju längre tid som går innan maten skall intas desto bättre. Nu skall han få det en timme tidigare.
Pappa har tur i att han har en dotter som är envis och fruktansvärt intollerant mot hur man blir behandlad i sjukvården. Han är döende och skall få ha det bra till slutet är mitt mål.
Jag vill att han inte behöva kämpa mot drunkning...
Jag hoppas bara att vihinner få hem honom innan han flyger i väg med änglarna, för ingen skall behöva om det går att undvika, dö på sjukhuset....
Pappa min älskade pappa
JAg älskar dig så mycket
det går inte att beskriva
hur jobbigt detta är.
vi gör det bästa vi kan
för att finnas där hos dig
De sista dagarna
innan farmor och farfar dig
hämtar hem till Himmelen
Min pappa fick sin diagnos för knappt en vecka sedan, han tynar snabbt bort.
Idag träffade jag en kompis vars pappa gick bort i cancer för snart ett år sedan, och jag sa till henne att jag förstår hur det känns, fruktansvärt. Man vet inte hur det känns förrän man är där.
Helt fruktansvärt jobbigt och hemskt.
Pappa är sist ut i en syskonskara där alla gått bort i cancer. När vi begravde hans storebror för lite drygt ett år sedan sa jag till mig själv. Alla dagar jag får med min pappa är ett plus. Under året fick han diabetes och blev sakta en säkert sjukare. Ingen kunde förstå vad det var. de tog massor av prover. röntgade honom från topp till tå men inte kunde de se något. Hans hy började skifta färg och vi misstänkte att något var fel i levern.
De tog flera prover o ingenting hände.
I oktober fick han väldigt ont i ryggen.
Läkaren på vår vårdcentral skickade hem honom med zonsalva. tre dagar senare kom hans sjuksyster hem och de skickade in honom på akuten där fann man att han hade urinvägsinfektion. Han blev bättre. Men fick snabbt en urinvägsinfektion till. denna gång gick värken inte över och vi misstänkte något annat.
Han var inne en gång till på kirurgen på julafton men skickades hem.
På trettondags afton träffade jag min pappa igen efter en veckas jobb och käretid vad han hade magrat och var dålig. Jag blev rädd.
Tisdag som följde åkte han in och sedan lördagen samma vecka fick vi diagnosen.
Man kan bara undra hur det kunde missas så länge.
Läkarvården i Sverige är inte den bästa längre. De är för stressade och vill skicka hem sjuka människor innan de hunnit hitta något fel.
Nu när vi fick veta diagnosen gick vi in och bad dem ge honom smärtlindring och orosdämpande så mycket som möjligt men på på Kirurgen gjorde man inte detta utan vi fick be om det när vi hälsade på. Man kan bara undra hur mycket man få lida på den avdelningen innan man själv orkar tala om att man ha ont.
Nu är han överflyttat till GR och LAH. Där jag redan från börja meddelat att det skall vara smärtfritt för pappa hans sista tid och oron skall inte finnas. att dö så här långsamt är som att drunka under tre veckor. Man kämpar och kämpar för att hålla sig flytande, detta skall inte behöva upplevas av en döende. Vi har plockat bort de mediciner som inte han behöver mer och heller inte smärttabletter eftersom alla tabletter gå till levern och levern är dålig är ett morfinplåster bättre. Idag hade han fått detta.Han får även medicin mot illamående som jag idag fick tala om att han var tvungen att få mycket tidigare än 20 minuter innan han skall äta eftersom hans lever är dålig(full med cancer)tar den inte upp detta så bra och ju längre tid som går innan maten skall intas desto bättre. Nu skall han få det en timme tidigare.
Pappa har tur i att han har en dotter som är envis och fruktansvärt intollerant mot hur man blir behandlad i sjukvården. Han är döende och skall få ha det bra till slutet är mitt mål.
Jag vill att han inte behöva kämpa mot drunkning...
Jag hoppas bara att vihinner få hem honom innan han flyger i väg med änglarna, för ingen skall behöva om det går att undvika, dö på sjukhuset....
Pappa min älskade pappa
JAg älskar dig så mycket
det går inte att beskriva
hur jobbigt detta är.
vi gör det bästa vi kan
för att finnas där hos dig
De sista dagarna
innan farmor och farfar dig
hämtar hem till Himmelen
Jobbig tid framöver
För er som inte redag visste så är det så att min pappa är döende, när vet ingen. Men det har gått fort fram...
Det är inte någon som kan förstå hur det känns om man själv inte varit där.
Det är en som varit med o skapat vem man är som försvinner från en och lämnar ett otroligt stort hål efter sig.
Nu är han fortfarande i livet men det går rysligt fort och så mycket man vet att man inte hinner med.
Mina föräldrar firar 40 årig bröllopsdag i år och det kommer inte att ske så jag funderar på att fira det redan när pappa kommer hem men en liten fest bara för familjen. vi fyra.
vi får se allt är om pappa orkar och känner att det är ok.
Det konstiga är att man pratar med människor som man inte pratat med på länge när man ringer o meddela det hemska. det är så konstigt att det skall behöva ge ett sorgligt och hemskt besked innan man skall prata med varandra. Vi männsikor kanske borde ändra oss lite i det.
Jag är dock glad att jag vet att jag så enormt mycket männsikor som stöttar mig i det som nu ligger framför mig.
Jag har valt att sköta min pappa tills den dag han går bort. Det var ett jobbigt beslut men eftersom jag jobbar med detta dagligen kändes jobbigt men det är något jag vill göra. Att ha så många människor hemma som skall sköta pappa nä det vill jag inte. Jag vill i stället va den som sköter det mesta men att få hjälp av hemtjänsten( mina arbetskamrater) med vissa saker. Till en början har vi sagt att vi skall klara det själva. Men att dem jag arbetar mest med skall vara dem som hjälper mig är en självklarhet om de vill och orkar.
När jag sedan ringde försäkringskassan o ansökte om närståendepenning blev det ett faktum.
det som gör mig arg och ledsen är dem som ringer och försöker lirka information som de sedan skall sprida bara för att vara först med den informationen. Dem förstår verkligen inte hur jobbigt det är... vi vet därför berättar vi inte så mycket till er...
Om ni ringer pressa oss inte på information. vi meddelar er om något händer. Först o främst kommer vi ge information till familjen och släkten... Ring i stället och prata om vardags saker och visa att ni finns för oss om vi behöver ert stöd. Vi kommer att behöva er alla...
men en sak är säker...
Jag älskar min pappa...
Det är inte någon som kan förstå hur det känns om man själv inte varit där.
Det är en som varit med o skapat vem man är som försvinner från en och lämnar ett otroligt stort hål efter sig.
Nu är han fortfarande i livet men det går rysligt fort och så mycket man vet att man inte hinner med.
Mina föräldrar firar 40 årig bröllopsdag i år och det kommer inte att ske så jag funderar på att fira det redan när pappa kommer hem men en liten fest bara för familjen. vi fyra.
vi får se allt är om pappa orkar och känner att det är ok.
Det konstiga är att man pratar med människor som man inte pratat med på länge när man ringer o meddela det hemska. det är så konstigt att det skall behöva ge ett sorgligt och hemskt besked innan man skall prata med varandra. Vi männsikor kanske borde ändra oss lite i det.
Jag är dock glad att jag vet att jag så enormt mycket männsikor som stöttar mig i det som nu ligger framför mig.
Jag har valt att sköta min pappa tills den dag han går bort. Det var ett jobbigt beslut men eftersom jag jobbar med detta dagligen kändes jobbigt men det är något jag vill göra. Att ha så många människor hemma som skall sköta pappa nä det vill jag inte. Jag vill i stället va den som sköter det mesta men att få hjälp av hemtjänsten( mina arbetskamrater) med vissa saker. Till en början har vi sagt att vi skall klara det själva. Men att dem jag arbetar mest med skall vara dem som hjälper mig är en självklarhet om de vill och orkar.
När jag sedan ringde försäkringskassan o ansökte om närståendepenning blev det ett faktum.
det som gör mig arg och ledsen är dem som ringer och försöker lirka information som de sedan skall sprida bara för att vara först med den informationen. Dem förstår verkligen inte hur jobbigt det är... vi vet därför berättar vi inte så mycket till er...
Om ni ringer pressa oss inte på information. vi meddelar er om något händer. Först o främst kommer vi ge information till familjen och släkten... Ring i stället och prata om vardags saker och visa att ni finns för oss om vi behöver ert stöd. Vi kommer att behöva er alla...
men en sak är säker...
Jag älskar min pappa...
fråga mig inte
JUst nu är det rent ut sagt för jävligt. Jag bara gråter och gråter varje gång jag påminns om pappa. I dag skall jag träffa honom orkade inte i går då jag kände mig bruten. Man vill ju visa sig stark men man gråter hela tiden. Ringde jobbet idag o sa till Chefen att jag ville att hon berättade vad som hänt för alla så att alla vet.
JAG VILL INTE ATT NI FRÅGA HUR JAG MÅR. JAG MÅR SKIT och varje gång någon fråga mig hur jag mår bryter jag ihop.
JAG VILL INTE ATT NI FRÅGA HUR JAG MÅR. JAG MÅR SKIT och varje gång någon fråga mig hur jag mår bryter jag ihop.
Ett möte jag helst inte hade behövt göra
Idag den 15 januari på förmiddagen gick min värld under. Vi var på sjukhuset med pappa och läkaren.
Det var inget gott besked de gav.
Bukspottkörteln,levern och lungorna fulla. Jag bröt ihop och sprang ut därifrån och orkade inte gå tillbaka. Mamma fick prata med pappa och säga att jag var så ledsen att jag inte ville visa mig.
Vi åkte till Ikea för att slippa tänka, vi åt och pratade och tårarna lade sig men vi fortsatte prata. Det jag vill är att vi gör s mycket vi kan innan så vi kan vara med pappa den sista tiden han har kvar.
Jag vill att han skall få bestämma hur han vill ha det. skall han hem ska han få vara hemma och smärtfri.
Det är hemskt när man inser att inom kort har jag ingen pappa längre. Tanken är obehaglig. Jag hade hoppas att vi skulle fått några år till ihop, men nu är det inte så
Pappa jag älskar dig.
Det var inget gott besked de gav.
Bukspottkörteln,levern och lungorna fulla. Jag bröt ihop och sprang ut därifrån och orkade inte gå tillbaka. Mamma fick prata med pappa och säga att jag var så ledsen att jag inte ville visa mig.
Vi åkte till Ikea för att slippa tänka, vi åt och pratade och tårarna lade sig men vi fortsatte prata. Det jag vill är att vi gör s mycket vi kan innan så vi kan vara med pappa den sista tiden han har kvar.
Jag vill att han skall få bestämma hur han vill ha det. skall han hem ska han få vara hemma och smärtfri.
Det är hemskt när man inser att inom kort har jag ingen pappa längre. Tanken är obehaglig. Jag hade hoppas att vi skulle fått några år till ihop, men nu är det inte så
Pappa jag älskar dig.
Oro. Gud och rädsla
Det är som en ond sjukdom , ORO
En knyten knut runt mina kärl runt hjärtat mitt. Förtvivlan, oro, Ledsen...Rädsla!!
Pappa for in på sjukhuset igen och nu verkar det som om det är något.
Vi skall få träffa läkaren i morgon och det kan inte båda gott.
Denna ovetskap är jobbig.VÄNTAN ÄR OTROLIGT JOBBIGT. Jag tror inte att någon kan förstå detta.
Miljoner tankar for genom hjärnan på kort tid. Huvudet sprängs snart.
I tisdags började mina tankar åka iväg ordentligt
Tänk en värld utan PAPPA.
Den finns inte, den existerar inte. Pappa skall alltid vara här. Han skall alltid finnas där och gnälla på domaren som dömmer mot Kalmar FF. m.m.
Hur kommer det att gå? att varje gång man kommer hem till mamma och inte pappa finns där. Tomhet, fruktansvärd tomhet
Inte för att jag skall måla F ... på väggen men denna gång verkar det som om någor är fel. Vem som helst kan se detta då han nu är gul i hyn.
Jobbigt jobbigt.
Jag kan inte förstå varför min familj skall behöva råka ut för detta.
GUd om du nu hör mig i mina böner varje kväll. Hjälp mig genom morgondagen då vi skall träffa läkaren. Hjälp mig att ta mig igenom vad det nu än är som pappa har. Hjälp mig förstå och se det som det är. Låt mig inte börja gråta så pappa ser mig...Hjälp mig sedan att ta mig igenom skolarbetet som jag måste göra i morgon.
vaka över mig och min familj.
Inget/ingen varar för evigt...
En knyten knut runt mina kärl runt hjärtat mitt. Förtvivlan, oro, Ledsen...Rädsla!!
Pappa for in på sjukhuset igen och nu verkar det som om det är något.
Vi skall få träffa läkaren i morgon och det kan inte båda gott.
Denna ovetskap är jobbig.VÄNTAN ÄR OTROLIGT JOBBIGT. Jag tror inte att någon kan förstå detta.
Miljoner tankar for genom hjärnan på kort tid. Huvudet sprängs snart.
I tisdags började mina tankar åka iväg ordentligt
Tänk en värld utan PAPPA.
Den finns inte, den existerar inte. Pappa skall alltid vara här. Han skall alltid finnas där och gnälla på domaren som dömmer mot Kalmar FF. m.m.
Hur kommer det att gå? att varje gång man kommer hem till mamma och inte pappa finns där. Tomhet, fruktansvärd tomhet
Inte för att jag skall måla F ... på väggen men denna gång verkar det som om någor är fel. Vem som helst kan se detta då han nu är gul i hyn.
Jobbigt jobbigt.
Jag kan inte förstå varför min familj skall behöva råka ut för detta.
GUd om du nu hör mig i mina böner varje kväll. Hjälp mig genom morgondagen då vi skall träffa läkaren. Hjälp mig att ta mig igenom vad det nu än är som pappa har. Hjälp mig förstå och se det som det är. Låt mig inte börja gråta så pappa ser mig...Hjälp mig sedan att ta mig igenom skolarbetet som jag måste göra i morgon.
vaka över mig och min familj.
Inget/ingen varar för evigt...
