Ett möte jag helst inte hade behövt göra
Idag den 15 januari på förmiddagen gick min värld under. Vi var på sjukhuset med pappa och läkaren.
Det var inget gott besked de gav.
Bukspottkörteln,levern och lungorna fulla. Jag bröt ihop och sprang ut därifrån och orkade inte gå tillbaka. Mamma fick prata med pappa och säga att jag var så ledsen att jag inte ville visa mig.
Vi åkte till Ikea för att slippa tänka, vi åt och pratade och tårarna lade sig men vi fortsatte prata. Det jag vill är att vi gör s mycket vi kan innan så vi kan vara med pappa den sista tiden han har kvar.
Jag vill att han skall få bestämma hur han vill ha det. skall han hem ska han få vara hemma och smärtfri.
Det är hemskt när man inser att inom kort har jag ingen pappa längre. Tanken är obehaglig. Jag hade hoppas att vi skulle fått några år till ihop, men nu är det inte så
Pappa jag älskar dig.
Det var inget gott besked de gav.
Bukspottkörteln,levern och lungorna fulla. Jag bröt ihop och sprang ut därifrån och orkade inte gå tillbaka. Mamma fick prata med pappa och säga att jag var så ledsen att jag inte ville visa mig.
Vi åkte till Ikea för att slippa tänka, vi åt och pratade och tårarna lade sig men vi fortsatte prata. Det jag vill är att vi gör s mycket vi kan innan så vi kan vara med pappa den sista tiden han har kvar.
Jag vill att han skall få bestämma hur han vill ha det. skall han hem ska han få vara hemma och smärtfri.
Det är hemskt när man inser att inom kort har jag ingen pappa längre. Tanken är obehaglig. Jag hade hoppas att vi skulle fått några år till ihop, men nu är det inte så
Pappa jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
