fråga mig inte

JUst nu är det rent ut sagt för jävligt. Jag bara gråter och gråter varje gång jag påminns om pappa. I dag skall jag träffa honom orkade inte i går då jag kände mig bruten. Man vill ju visa sig stark men man gråter hela tiden. Ringde jobbet idag o sa till Chefen att jag ville att hon berättade vad som hänt för alla så att alla vet.
JAG VILL INTE ATT NI FRÅGA HUR JAG MÅR. JAG MÅR SKIT och varje gång någon fråga mig hur jag mår bryter jag ihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0