Fruktansvärd sjukdom... dålig läkarvård.
Usch. man kan inte förstå hur det kan finnas den sådan hemsk sjukdom som cancer.
Min pappa fick sin diagnos för knappt en vecka sedan, han tynar snabbt bort.
Idag träffade jag en kompis vars pappa gick bort i cancer för snart ett år sedan, och jag sa till henne att jag förstår hur det känns, fruktansvärt. Man vet inte hur det känns förrän man är där.
Helt fruktansvärt jobbigt och hemskt.
Pappa är sist ut i en syskonskara där alla gått bort i cancer. När vi begravde hans storebror för lite drygt ett år sedan sa jag till mig själv. Alla dagar jag får med min pappa är ett plus. Under året fick han diabetes och blev sakta en säkert sjukare. Ingen kunde förstå vad det var. de tog massor av prover. röntgade honom från topp till tå men inte kunde de se något. Hans hy började skifta färg och vi misstänkte att något var fel i levern.
De tog flera prover o ingenting hände.
I oktober fick han väldigt ont i ryggen.
Läkaren på vår vårdcentral skickade hem honom med zonsalva. tre dagar senare kom hans sjuksyster hem och de skickade in honom på akuten där fann man att han hade urinvägsinfektion. Han blev bättre. Men fick snabbt en urinvägsinfektion till. denna gång gick värken inte över och vi misstänkte något annat.
Han var inne en gång till på kirurgen på julafton men skickades hem.
På trettondags afton träffade jag min pappa igen efter en veckas jobb och käretid vad han hade magrat och var dålig. Jag blev rädd.
Tisdag som följde åkte han in och sedan lördagen samma vecka fick vi diagnosen.
Man kan bara undra hur det kunde missas så länge.
Läkarvården i Sverige är inte den bästa längre. De är för stressade och vill skicka hem sjuka människor innan de hunnit hitta något fel.
Nu när vi fick veta diagnosen gick vi in och bad dem ge honom smärtlindring och orosdämpande så mycket som möjligt men på på Kirurgen gjorde man inte detta utan vi fick be om det när vi hälsade på. Man kan bara undra hur mycket man få lida på den avdelningen innan man själv orkar tala om att man ha ont.
Nu är han överflyttat till GR och LAH. Där jag redan från börja meddelat att det skall vara smärtfritt för pappa hans sista tid och oron skall inte finnas. att dö så här långsamt är som att drunka under tre veckor. Man kämpar och kämpar för att hålla sig flytande, detta skall inte behöva upplevas av en döende. Vi har plockat bort de mediciner som inte han behöver mer och heller inte smärttabletter eftersom alla tabletter gå till levern och levern är dålig är ett morfinplåster bättre. Idag hade han fått detta.Han får även medicin mot illamående som jag idag fick tala om att han var tvungen att få mycket tidigare än 20 minuter innan han skall äta eftersom hans lever är dålig(full med cancer)tar den inte upp detta så bra och ju längre tid som går innan maten skall intas desto bättre. Nu skall han få det en timme tidigare.
Pappa har tur i att han har en dotter som är envis och fruktansvärt intollerant mot hur man blir behandlad i sjukvården. Han är döende och skall få ha det bra till slutet är mitt mål.
Jag vill att han inte behöva kämpa mot drunkning...
Jag hoppas bara att vihinner få hem honom innan han flyger i väg med änglarna, för ingen skall behöva om det går att undvika, dö på sjukhuset....
Pappa min älskade pappa
JAg älskar dig så mycket
det går inte att beskriva
hur jobbigt detta är.
vi gör det bästa vi kan
för att finnas där hos dig
De sista dagarna
innan farmor och farfar dig
hämtar hem till Himmelen
Min pappa fick sin diagnos för knappt en vecka sedan, han tynar snabbt bort.
Idag träffade jag en kompis vars pappa gick bort i cancer för snart ett år sedan, och jag sa till henne att jag förstår hur det känns, fruktansvärt. Man vet inte hur det känns förrän man är där.
Helt fruktansvärt jobbigt och hemskt.
Pappa är sist ut i en syskonskara där alla gått bort i cancer. När vi begravde hans storebror för lite drygt ett år sedan sa jag till mig själv. Alla dagar jag får med min pappa är ett plus. Under året fick han diabetes och blev sakta en säkert sjukare. Ingen kunde förstå vad det var. de tog massor av prover. röntgade honom från topp till tå men inte kunde de se något. Hans hy började skifta färg och vi misstänkte att något var fel i levern.
De tog flera prover o ingenting hände.
I oktober fick han väldigt ont i ryggen.
Läkaren på vår vårdcentral skickade hem honom med zonsalva. tre dagar senare kom hans sjuksyster hem och de skickade in honom på akuten där fann man att han hade urinvägsinfektion. Han blev bättre. Men fick snabbt en urinvägsinfektion till. denna gång gick värken inte över och vi misstänkte något annat.
Han var inne en gång till på kirurgen på julafton men skickades hem.
På trettondags afton träffade jag min pappa igen efter en veckas jobb och käretid vad han hade magrat och var dålig. Jag blev rädd.
Tisdag som följde åkte han in och sedan lördagen samma vecka fick vi diagnosen.
Man kan bara undra hur det kunde missas så länge.
Läkarvården i Sverige är inte den bästa längre. De är för stressade och vill skicka hem sjuka människor innan de hunnit hitta något fel.
Nu när vi fick veta diagnosen gick vi in och bad dem ge honom smärtlindring och orosdämpande så mycket som möjligt men på på Kirurgen gjorde man inte detta utan vi fick be om det när vi hälsade på. Man kan bara undra hur mycket man få lida på den avdelningen innan man själv orkar tala om att man ha ont.
Nu är han överflyttat till GR och LAH. Där jag redan från börja meddelat att det skall vara smärtfritt för pappa hans sista tid och oron skall inte finnas. att dö så här långsamt är som att drunka under tre veckor. Man kämpar och kämpar för att hålla sig flytande, detta skall inte behöva upplevas av en döende. Vi har plockat bort de mediciner som inte han behöver mer och heller inte smärttabletter eftersom alla tabletter gå till levern och levern är dålig är ett morfinplåster bättre. Idag hade han fått detta.Han får även medicin mot illamående som jag idag fick tala om att han var tvungen att få mycket tidigare än 20 minuter innan han skall äta eftersom hans lever är dålig(full med cancer)tar den inte upp detta så bra och ju längre tid som går innan maten skall intas desto bättre. Nu skall han få det en timme tidigare.
Pappa har tur i att han har en dotter som är envis och fruktansvärt intollerant mot hur man blir behandlad i sjukvården. Han är döende och skall få ha det bra till slutet är mitt mål.
Jag vill att han inte behöva kämpa mot drunkning...
Jag hoppas bara att vihinner få hem honom innan han flyger i väg med änglarna, för ingen skall behöva om det går att undvika, dö på sjukhuset....
Pappa min älskade pappa
JAg älskar dig så mycket
det går inte att beskriva
hur jobbigt detta är.
vi gör det bästa vi kan
för att finnas där hos dig
De sista dagarna
innan farmor och farfar dig
hämtar hem till Himmelen
Kommentarer
Trackback
