Lindsdals Stina

För er som inte redag visste så är det så att min pappa är döende, när vet ingen. Men det har gått fort fram...
Det är inte någon som kan förstå hur det känns om man själv inte varit där.
Det är en som varit med o skapat vem man är som försvinner från en och lämnar ett otroligt stort hål efter sig.
Nu är han fortfarande i livet men det går rysligt fort och så mycket man vet att man inte hinner med.
Mina föräldrar firar 40 årig bröllopsdag i år och det kommer inte att ske så jag funderar på att fira det redan när pappa kommer hem men en liten fest bara för familjen. vi fyra.
vi får se allt är om pappa orkar och känner att det är ok.

Det konstiga är att man pratar med människor som man inte pratat med på länge när man ringer o meddela det hemska. det är så konstigt att det skall behöva ge ett sorgligt och hemskt besked innan man skall prata med varandra. Vi männsikor kanske borde ändra oss lite i det.
Jag är dock glad att jag vet att jag så enormt mycket männsikor som stöttar mig i det som nu ligger framför mig.

Jag har valt att sköta min pappa tills den dag han går bort. Det var ett jobbigt beslut men eftersom jag jobbar med detta dagligen kändes jobbigt men det är något jag vill göra. Att ha så många människor hemma som skall sköta pappa nä det vill jag inte. Jag vill i stället va den som sköter det mesta men att få hjälp av hemtjänsten( mina arbetskamrater) med vissa saker. Till en början har vi sagt att vi skall klara det själva. Men att dem jag arbetar mest med skall vara dem som hjälper mig är en självklarhet om de vill och orkar.

När jag sedan ringde försäkringskassan o ansökte om närståendepenning blev det ett faktum.

det som gör mig arg och ledsen är dem som ringer och försöker lirka information som de sedan skall sprida bara för att vara först med den informationen. Dem förstår verkligen inte hur jobbigt det är... vi vet därför berättar vi inte så mycket till er...
Om ni ringer pressa oss inte på information. vi meddelar er om något händer. Först o främst kommer vi ge information till familjen och släkten... Ring i stället och prata om vardags saker och visa att ni finns för oss om vi behöver ert stöd. Vi kommer att behöva er alla...

men en sak är säker...
Jag älskar min pappa...