Ofattbart och jobbigt.
25 januari 2011 kl 1142 somnade min älskade pappa Stig in.
Jag och mamma satt med honom och höll honom i handen när han tog sitt sista andetag. Det var fint men fruktansvärt jobbigt. Trodde faktiskt inte att det skulle bli det efteråt. Men det sista jag minns av min far är hans sista andetag. Usch.
Sedan det som händer när en person dör är otroligt o fruktansvärt. man ser skälen lämna kroppen.
Jag pratade med honom i 20 minuter efter det och sedan hjälpte sjuksköterskan Anette på GR kliniken att göra honom i ordning. Det såg ut som han sov.
Det var fruktansvärt att lämna kvar pappa ensam med ett lakan över sig. Varför skall han vara ensam.
gråten är konstant ochjobbigt. Mina kinder och ögon är röda och förstörda.
En dag senare och man kan inte förstå att han är borta. Idag var vi på begravningsbyrån och bokade begravnng, ännu en sak som man inte trycker om. Usch, Jag hade verkligen inte någon aning om hur pappa ville ha det. Annonsen blev fin och kommer i tidningen på fredag.
Jag tärs varje minut av detta och min sorg är obegriplig. Vi ses ofta nu mamma brosan och jag . Idag har vi varit här hos mig och käkat mat.
Obegripligt att han inte lägngre finns hos oss. JAg kan inte förstå.
Men pappa var sjuk riktigt sjuk och det är skönt att han inte längre lider.
Fruktansvärd sjukdom Cancer. det äter upp en människa inifrån.
Pappa blev snabbt dålig och från konstaterandet den 15 januari tills han gick bort den 25 januari är exakt 10 dagar. Otroligt snabbt och vi hann inte med att smällta beskedet att han var obotligt sjuk innan han hann o dö.
Nu börjar mitt sorgarbete och det kommer att ta tid...
den 10 februari kl 11 i Förlösa begravs min pappa. Så nära så han ser hemmet.
Pappa jag älskar dig,
