Sorg

Vi bearbetar alla olika i vårt sorgarbete kring pappas snabba bortgång. Min mamma klargjorde tidigt att hon inte ville att hans saker skall hänga framme länge, men alla bad oss att vänta men mamma satte igång dagar efter pappa gick bort. Jag försökte få henne att inte göra detta, men jag ser också hur hon lider.
Detta är en del i hennes sorgprocess och jag får försöka hjälpa henne med detta. Men vi har vår process med men i balnd glöms det bort...
Så i går kväll satte vi igång o möblera om uppe. vi pratade om att tapetsera om i pappas rum för mamma vill ha det nu och då föreslog jag lite förändringar. Pappas garderob kan vi inreda med annat m.m.
Vi gjorde i ordning mitt gamla rum till ett renodlat gästrum. Min gamla säng tas ner från vinden i eftermiddag och sedan  är allt som det var förr, då man bodde hemma, den som fattas är PAPPA...
Kollade bilder i går på pappa o mig. Jag var ju pappa lilla flicka när jag var liten. Jag blev glad inte ledsen som jag var rädd att jag skulle göra. Man förstår inte hur mycket man älskar sina föräldrar innan dem går bort.
PAPPA var alltid med mig på fotbollsträningen, resor o annat som följde med fotbollen och det är jag för evigt tacksam. Han var med min bror när han tränade hockey och såg alltid till när vi flyttat att vi skulle ha det lika bra som där som hemma.
Jag minns en födelsedag då jag inte kunde sova. Jag hörde pappa sitta i köket o röka under fläkten och jag sprang ut och efter mycket gnäll och kråmande  gick pappa med på att jag fick öppna ett paket. Jag var ju så orolig att jag inte skulle få mitt strykbord och strykjärn som jag önskat mig.
Jag blev glad och sprang in i mitt rum o somnade bums, när dem sedan kom o väkcte mig var jag glad för jag visste ju redan vad jag skulle få.
Saknar pappa varje dag idag är det tre veckor sedan vi fick beskedet om hans cancer, tänk så fort det gick.

Blommor, telefonsamtal, fb hälsningar börjar ticka in ganska mycket men jag har inte varit så tydlig på FB men här på bloggen har jag berättat allt. Ingen ide att hålla det inne, Men här kan man skriva av sig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0