Fem månader
I går var det fem månader sedan pappa gick bort. Det känns otroligt tungt idag. Det är det första dagen jag faktiskt har haft tid att fundera på det som hände i januari. Jag har inte hunnit eller fått tid att sörja dels hemifrån och dels från mitt jobb. Alla har inte den förståelsen på jobbet att man man inte är som tidigare. Ens förälders bortgång präglar en.
JAg trodde inte att jag skulle känna så här när pappa gick bort men jag är otroligt ledsen varje dag, fast jag inte gråter jämt.
Jag kan inte längre kolla på en film där någon slutar andas och dör längre. Jag kan inte jobba just nu med dem som skall dö. Jag orkar inta prata om det längre heller.
Har inte hunnit på sörja min pappa alls. min Semestér kommer att bli den tid då jag gör det. FUnderar på att ta mig bort från Kalmar någon vecka. Hoppas att få komma till Stockholm och bara ta det lugnt. Njuta ochvara ledig. Men det är roligare om man är två.
JAg trodde inte att jag skulle känna så här när pappa gick bort men jag är otroligt ledsen varje dag, fast jag inte gråter jämt.
Jag kan inte längre kolla på en film där någon slutar andas och dör längre. Jag kan inte jobba just nu med dem som skall dö. Jag orkar inta prata om det längre heller.
Har inte hunnit på sörja min pappa alls. min Semestér kommer att bli den tid då jag gör det. FUnderar på att ta mig bort från Kalmar någon vecka. Hoppas att få komma till Stockholm och bara ta det lugnt. Njuta ochvara ledig. Men det är roligare om man är två.
Kommentarer
Trackback
