Surt och underbart

Tänk vad livet kan var surt och underbart på samma gång.
I dag har jag avslutat en vänskap med min skolkamrat. Vilket egentligen har varit på gång länge. När man inte träffas mer än två gåner per år och knappast hörs via telefon eller sms så känns det som det va dött redan tidigare. MEn att man tar farväl av en sådan litesn pettitess det är rena rama skiten.
Känns ok ialla fall. Har bra vänner kvar.
En ny underbar vän finns som tar min tid och det känns mycket bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0